Från filmmanus till bok till kanindräkt

Av Janet Nielsen

Jag har haft förmånen att intervjua författaren, föreläsaren, skådespelaren, komikern och stå-upparen Niclas Christoffer. En energisprudlande person som älskar sina medmänniskor och mer än gärna delar med sig av sina erfarenheter, ger tips och råd. Fokus på denna intervju med Niclas är skrivandet utifrån hans debutbok ”Som Zlatan fast bättre” (utgiven förra året) och vi får även en liten, liten hint om hans nya bok som släpps efter sommaren.

När Niclas gick en manusutbildning, samtidigt som han jobbade som komiker, skrev han ett filmmanus om Simon. En kille med ätstörningar och hans resa genom sjukdomen. Att skriva första utkastet tog bara en vecka! Handlingen fanns där utifrån Niclas egna erfarenheter av sjukdomen. Det gjorde det relativt lätt, enligt Niclas, att skriva. Med lätt menar han att han skrev filmanus på heltid ca ett år. Det var lite jobbigt under filmmanustiden då visa saker föll på plats!

Nu blev manuset ingen film då filmproducenterna ville ändra mer än vad Niclas var beredd att gå med på.

Eftersom det skulle bli för mycket kompromissande med filmmanuset, bestämde sig Niclas för att skriva en bok istället med samma handling. Boken är utan kompromisser och skriven med största noggrannhet med syftet att skriva om ett allvarligt ämne men samtidigt för att ge människor hopp! Det är hans drivkraft. Hans skrivstil är att skriva så lite onödigt som möjligt. Han tappar själv fort intresset när han läser en bok med mycket omskrivningar.

Niclas gillade huvudpersonen Simon, därför var det lätt att skriva boken. Om han skulle räkna tid i heltid som det tog från första ordet till boken gavs ut skulle han tippa på 2,5 år men eftersom han var färdigbehandlad så var det inte jättetufft.

Men det var ett processande, där han skrev i perioder med uppehåll däremellan. Därför den långa tiden. Boken, vars titel är ”Som Zlatan fast bättre”, fyller två syften. Det ena är att berätta för andra om resan genom sjukdomen och det andra är att det fungerade som en del av den terapi som Niclas behövde för att själv ta sig igenom sin sjukdom. Niclas poängterar att boken inte är en självbiografi fast delar i den är hämtade från hans egna upplevelser.

Att skriva om själva sjukdomen tycker Niclas var det lättaste. De svåraste delarna av sina egna erfarenheter har han valt att inte skriva om. Han vill inte tipsa andra med samma sjukdom om vissa saker, vill inte bidra till att förvärra sjukdomen för andra.

Niclas älskar möten med människor. Han är nyfiken på alla, gammal som ung. Det finns alltid något att lära sig av andra, menar Niclas. Som dessutom är till stor hjälp i skrivandet. Niclas använder även händelser och erfarenheter utifrån sina vänner och bekanta i sitt skrivande. Utan att röja deras identitet, så klart.

Nu har Niclas en ny bok på gång. Den släpps efter sommaren och handlar om en annan kille, än så länge hemligt. Precis som innehållet i boken. Niclas får lägga band på sig för att inte avslöja något. Det hörs lång väg att han är otroligt stolt över sitt nya alster.

Den här boken fick Niclas jobba hårdare med. Det tog tid för honom att lära sig gilla huvudpersonen eftersom de inte har så mycket gemensamt. Dessutom upplever Niclas att det finns en förväntansbild att uppfylla och med det en större risk att bli granskad mer noggrant än när första boken släpptes. För nu finns det något att jämföra med.

På frågan om Niclas någonsin får skrivkramp eller om det tar stopp någon gång i skrivandeprocessen, svarar han med ett klart och tydligt nej. Ingången är att det SKA vara tufft att skriva, det gäller bara att ha fokus på målet. Och det har han! Sedan är inte Niclas rädd för att bli ”sågad”. Han är inte rädd för något särskilt, det är bara att köra på. För det viktigaste, för Niclas, är att ha roligt hela tiden.

Hur gjorde Niclas när han var klar med boken? När han skulle hitta ett förlag som ville ge ut boken?

Niclas skickade boken till ca 60 olika förlag med 5-10 olika per gång. Något han inte rekommenderar andra att göra så här med facit i hand.

Det positiva var att de flesta förlag faktiskt svarade honom, vilket inte är så vanligt. Visserligen var svaret att manuset inte var något för just deras förlag men det var ändå en komplimang att de besvärade sig med att överhuvudtaget svara. Feedbacken han fick är ovärderlig, vilket Niclas väl tagit vara på.

Slutligen nappade förlaget HOI. Ett förlag som Niclas valt att fortsätta samarbeta med. De passar honom då han känner att han får ha kontroll över sina manus och processen fram till bokutgivning. Det är en ständig dialog mellan Niclas och redaktören, vilket han uppskattar. De tar väl hand om honom och de andra författarna. Kanske för att förlaget ägs av författare, enligt Niclas.

Redaktören som Niclas samarbetar med är det komplement som han behöver. Niclas skriver för sig själv och inte för andra i första läget. Kanske inte alltid korrekt grammatiskt och formulerat. Men det tar redaktören hand om på ett mycket skickligt sätt. Ett upplägg som passar Niclas perfekt, enligt honom själv.

På frågan om Niclas funderat på att själv publicera sin bok, svarar han nekande. Det har han aldrig tänkt på. Han tycker inte han varken har kunskap eller vill lägga den tid som behövs för att göra det. Niclas vill lägga sin tid på det som han tycker är roligt istället. Det finns så många andra som är skickliga på förlagsarbetet så det lämnar han med glädje till dem.

Hur mottogs då Niclas första bok?

Eftersom Niclas satsade hårt på att marknadsföra sin bok, så gick det bra. DN hittade honom på grund utav hans debutantporträtt och det blev helsidesskriverier i de större tidningarna. Det fick till följd att det blev en rad intervjuer i olika Tv-kanaler, i radion etc.

Boken togs så väl emot att Niclas blev fullkomligt överöst med brev från personer som kände igen sig i huvudpersonen Simon som boken handlar om. Niclas, som aldrig tackar nej till något, svarade på alla brev! Ställde upp på alla intervjuer, blev anlitad som föreläsare på skolor och syntes överallt.

I samband med att boken skulle släppas gjordes en vadslagning mellan Niclas och en person på förlaget HOI. OM den första upplagan var slutsåld till den årliga Bokmässan i Göteborg skulle Niclas klä sig i kanindräkt och ha på sig den under hela mässan. Den första upplagan sålde slut på en månad! Det blev en varm bokmässa för Niclas i dubbel bemärkelse; kanindräkten gjorde sitt och han jobbade hårt för att göra bra ifrån sig under mässdagarna. Vilket mottogs med ännu mer värme.

På frågan om Niclas har några tips till andra som är sugna på att ge sig in i författarvärlden och vill skriva en bok, delar han mer än gärna med sig. Så här kommer hans generösa tips.

 

Niclas tips om att skriva:

–          Skriv för dig själv. Börjar du ifrågasätta om andra verkligen vill läsa det du skriver finns en risk att självkänslan åker i botten och skrivkrampen sätter in. Så strunta i vad andra tycker medan du skriver.

–          Ta reda på vilket format som är bäst att skriva i (typsnitt, radavstånd och format).

–          Bara låt orden flöda. Det grammatiskt korrekta osv. får komma i efterhand.

–          Omvärldsspaning är bra. Lyssna in andra människor och vad de har att berätta. På bussen, på fiket (Niclas älskar att fika!), i matkön etc. Det finns mycket att lära där ute.

 

Niclas tips när manuset är klart:

–          Be någon som är duktig på att läsa texter att läsa din bok INNAN du skickar den till något förlag.

–          Bestäm dig för om du vill ge ut boken själv eller om du vill anlita ett förlag. Det beror på hur mycket jobb och tid du vill lägga ner och hur mycket kunskap du har om utgivning, tryckning, marknadsföring etc.

–          Skriv ett riktigt bra personligt brev som du bifogar med ditt manus till förlagen. Var ärlig!

–          Läs på om olika förlag. Vilka passar dig?

–          Skicka manuset till de förlag du tycker är intressanta. Skicka till ett par stycken. Att skicka till ett i taget tar för lång tid. En del (kanske de flesta) kommer inte att återkoppla förrän efter en lång tid. Vissa inte alls.

–          Skriv upp vilka förlag du skickat ditt manus till. Annars finns risk för att du skickar till samma fler gånger.

Niclas tips när det gäller PR:

–          PR är A och O! Det gäller att bygga upp ett stort intresse för boken. Ett bra och seriöst förlag är till stor hjälp. Niclas tackar, som han själv säger, ja till allting. Ställer upp i skolsammanhang, i TV, radio och andra mediala kanaler.

–          Det är inte boken i sig, om du inte heter Lisa Marklund, som gör att du kan leva på det du skrivit. Det är boken som är verktyget och som skapar möjligheter.

Niclas tips vid deltagande på Bokmässan:

–          Bekväma skor

–          Var dig själv

–          Gå runt och se dig omkring. Lyssna och lär

–          Älska att ta kontakt med nya människor

–          Skaffa dig kontakter

–          Lär känna andra författare

–          Kom ihåg att ha roligt!

 

      Niclas sista tips:

–          Målfokus och självdisciplin

–          Ge aldrig, aldrig upp!

 

Kanske att vi får se Niclas Christoffer i en annan mundering till nästa bokmässa… som är lite svalare…