Att kämpa i motvind
Av Jonathan Olsson
Berätta kort om dig själv
Jag heter Jonathan Olsson. är 28 år, och jobbar som guide med fokus på kyrkohistoria och vikingatid. Jag gillar det mesta som har med historia att göra och letar runstenar lite här och var när jag är ute. Förutom att vara en historienörd gillar jag natur och fotografering samt läser på tok för mycket böcker, framförallt fantasy. På fritiden gillar jag att hänga med vänner, skriva dikter och noveller, spela frisbeegolf och brädspel förutom att läsa.
Vad inspirerade dig till att medverka i projektet ”Under Ytan”?
Först tänkte jag att ämnet verkade spännande men inte för mig personligen utan rekommenderade en vän att vara med. Jag kände inte riktigt att jag hade något att ge vid ett första ögonkast. Sedan tänkte jag lite fram och tillbaka, återkom till kriterierna, och kände att jag kan försöka skriva något. Då främst att fokusera på min uppväxt med asperger och adhd men att inkludera om min svåra tinnitus och problemen där kändes självklart. Sedan utvecklade det sig till något som kändes väldigt viktigt att få en chans att delta i. Inte bara för att dela min egen historia utan för att visa att det finns ett ljus och ett hopp trotts motgånger i livet. Livet kan bli så mycket mer än vad det ser ut att utvecklas sig till på förhand.
Hur känns det att skriva om sitt liv?
Det kändes konstigt. Det var jobbigt då jag fick gräva djupt nere bland saker jag inte tänkt på och inte velat tänka på. Det var inte roligt att gräva fram hur jag kände då. Inte heller hur min situation såg ut med de begränsningar jag levde/lever med och svårigheterna kring det. Samtidigt gav det mig tid att reflektera och gå igenom mitt liv från slutet av grundskolan och framåt på ett annat sätt än tidigare. Nu i efterhand var det väldigt nyttigt och skönt att göra det. Jag upptäckte flera saker jag inte reflekterat över tidigare och situationer som formade mig. Projektet “Under Ytan” gav mig en chans att se hur mina diagnoser har påverkat och styrt mitt liv fram tills den jag är idag och se hur mycket jag har att glädjas över.
Vad betyder skrivande för dig?
Det betyder väldigt mycket. Det ger mig ro och frid att skriva. Jag vet dock sällan vad som kommer att hända i mina noveller eller hur det jag skriver utvecklats. Jag upptäcker världen med mina karaktärer och det är väldigt roligt att sjunka in i en ny värld och se vart historien för mig. Mina dikter är ofta mera självreflekterande och av kategorin “att skriva av sig”. Mina dikter kan också undersöka ett tema eller en känsla jag vill fånga in. Det ger en väldigt tillfredsställelse att få till en riktigt bra dikt. En som sitter både med en bekväm rytm men framförallt förmedlar det jag vill att den ska göra och på ett sätt jag är nöjd med.
Om du tvingades leva på en öde ö och bara fick ta med EN bok – vilken skulle det vara?
Oj, det är ingen snäll fråga att ställa till en boknörd. Fungerar en omnibus eller en novellsamling? Efter mycket noga övervägande tar jag med mig Patricia McKillip’s The Forgotten Beasts of Eld. Detta för att det finns så många olika lager i hennes böcker att upptäcka. Också för att den är språkligt fantastisk och har en grymt bra historia. Jag har vid tidigare omläsningar av hennes böcker upptäckt helt nya saker än vid första gången och fokuserat på lite andra detaljer än tidigare vilket berikar historiens många djup. Detta är en av flera favoritböcker av henne.
I maj publicerar Ariton Förlag en antologi med 22 verkliga berättelser om det som inte syns på ytan. Jonathan Olsson medverkar med ”Min väg till acceptans”.
